BloggProffs

Arkiv för ‘Hälsa’ Kategori

Om drömmar – gästblogg av Artemis

onsdag, september 15th, 2010

Vår 6:e gästblogg är av ytterligare en deltagare i godis- och kaklöftet, nämligen Artemis.

Vem är då Artemis, hon presenterar sig så här på sin blogg http://kanjagblifrisk.wordpress.com/

Artemis är mitt smeknamn här i bloggen och där ute i bloggosfären. Det är inte mitt riktiga namn utan är helt påhittat av mig.
Jag är 29 år gammal, kvinna och bor i Sverige. Är född och uppvuxen i Grekland men är absolut ingen typiskt grekiska och ingen typiskt kvinna heller för den delen.

Jag är väldigt väldigt speciell och annorlunda person. Men jag är trots allt bara människa och har samma behov som de allra flesta av oss.

HÅLL TILL GODO

När jag var yngre var en av mina största drömmar att komma till Sverige. Alla mina pengar gick åt att resa hit och när livet blev allt jobbigare blev det inte bara en dröm utan den enda utvägen… Min sista chans att överleva…

Sen, när jag väl, efter många försök, kunde stanna här så bröt jag ihop… Allt som jag tidigare försökte uthärda kom upp till ytan…

Det blev många år där av sjukdom, hopp och förtvivlan, dåliga möten med sjukvården…

Jag fick också reda på, nyligen, efter att ha gått en kurs, att det finns något som heter kulturtrötthet/kulturchock. Det är det man får när man har varit länge i ett annat land, ett jättejobbigt tillstånd som man måste ha upplevt för att riktigt förstå…

Men inlägget skulle handla om drömmar. Grejen är, när min dröm att komma till Sverige blev sann så visste jag inte vad jag skulle göra. Mitt sätt att överleva mitt liv hade varit att ha något att kämpa för, jag visste inte hur man ”bara levde”. Jag fick lära mig det också, och lär mig fortfarande…

Numera är mina drömmar inte så stora som att flytta till ett annat land. De är lite som mål som jag vill uppnå. Nu har jag börjat träna på gymmet till exempel, något som jag aldrig vågade tidigare! Så mina mål kan ha en del att göra med det och en del med kreativa sätt att tjäna pengar på, jag är ingen 8-16 person och trivs inte på de flesta arbetsplatser där en massa skitsnack pågår bland annat… Jag vill ha andra sätt att tjäna pengar på och jag vet att det går för det är många som har gjort det!

Så mina mål för tillfället kan se ut ungefär så här:

■Kunna springa 1mil (tidigare mål var 5km men det klarade jag igår!!!! )
■Kunna lyfta 30kg på bisepscurlen (inte bara en gång dock) (just nu klarar jag av 10kg 3X12 och är skitnöjd, jag har bara tränad i två veckor, i början klarade jag av bara 5kg! ) Förresten, jag har ingen aning om jag någonsin kan klara av 30kg men drömmar är ju drömmar, vi får väl se hur mycket jag klarar av
■Få en kropp ungefär som den här: (fast, a la Artemis = mer armar tack! )


■Kunna tjäna pengar på sätt som jag mår bra av (jag har lite planer där…)
■Att få mer mental ork!!! Det behöver jag!! Har tänkt börja träna yoga hemma, då blir ännu ett mål i uppfyllelse nämligen:
■Att bli mer vig!
Det kan låta som att jag tränar bara för att få viss resultat, vilket är delvis sant så klart. MEN jag tycker det är skitroligt att vara på gymmet, jag älskar att använda maskinerna och längtar tills jag kan använda flera!

Jag till och med älskar att få träningsvärk, det låter tokigt jag vet, men har man som jag haft kronisk smärta kan det faktiskt vara skönt att få ”riktig” smärta som omväxling. Då producerar kroppen smärstillande hormoner har jag fått för mig men den gör det inte om man har kronisk smärta… (någon som vet med om detta? Jag minns inte var jag har läst det någonstans…)

Tanken är att jag ska tillbringa vintern på gymmet och inte hemma och vara deprimerad… Så jag tränar för att jag tycker det är kul, det är bara roligt att ha lite mål att se fram emot också

Så, vad tycker ni? Inte att det spelar någon roll, jag tänkte bara jag skulle få lite positiv respons De negativa bryr jag mig inte om (de gör mig bara envis så jag använder dem för att uppnå målet)

Självklart är detta inte allt, jag har flera mål så klart

Och så är jag med krutgubbens grupp om godis och kaklöftet sedan igår Ganska lätt för mig som ändå inte äter socker men ibland kan det hända att jag smakar på något sött när min man äter det så nu blir det stopp på det också.

Vad drömmer ni om? Vad har ni för mål? Stora eller små har det ingen betydelse tycker jag, bara man vill uppnå någonting!

Ha det gott!

Godislöfte? Nej inte alls. Gästblogg av Per Johnni

onsdag, september 15th, 2010

Vår femte gästblogg kommer från Per Johnni en gift, 3 barnsfar som efter många år av support och skjutsande i samband med dom 2 äldsta barnens handbollsträning nu äntligen fått tid att ta itu med den egna träningen. Han har dessutom tagit tag i sin övervikt, helt på egen hand, imponerande berättelse.

HÅLL TILL GODO

Kost utan socker blev min melodi och har så varit sedan början av maj då jag insåg att jag, BMI-mässigt sett, var kvalificerad för gastrisk bypass http://sv.wikipedia.org/wiki/Gastrisk_bypass
då blev jag skrämd, riktigt skrämd!

Jag hade aldrig känt mig fet, överviktig det var jag ju men fet kände jag mig verkligen inte som men ändå kvalificerad för operation?!? Kanske jag reagerat tidigare om allt suttit på magen men jag har haft allt ganska väl fördelat över hela kroppen och aldrig haft en Lilla Fridolfs profil.

Började söka efter olika viktnedgångsalternativ och insåg att LCHF var det som passade mig bäst. Jag började läsa om det på en fredag och redan på söndagen var jag igång, helt ovetandes om att det var en i mångas ögon kontroversiell metod med många hätska debatter både i Funbeat och andra ställen. Jag överraskades dock över hur snabbt mitt godissug försvann, inget sug alls på godis eller annat sött, idag tycker jag t. o. m. att mjölk smakar sött.

Så det är nog lite fusk om jag skulle vara med på Krutgubbens godislöfte men i min historik kunde en vecka bestå av 1 kg vingummin, 2st Marabou 200-grammare och lösviktsgodis som blev över efter barnens lördagsgodis. Ja, barnen var väluppfostrade och fick bara äta godis på lördagar men det gällde inte mig, konstigt nog. Så det har blivit ganska många kilo godis jag inte ätit nu och för den del heller inte saknat. Godis för mig i dag är brieost, salami, oliver och nötter.

Nu skulle jag inte rekommendera någon som idag regelbundet motionerar och satsar på att få bättre tider eller orka längre att börja med LCHF för att äta mindre godis, man lär prestera sämre än tidigare och först efter 4-6 månader är man ikapp igen. För mig var läget annorlunda, jag började från noll träning och jag har inget att jämföra med, men träningen har gått bättre och bättre under sommaren, dock lite saktare än jag trodde från början, men snart har de 4-6 månaderna gått och jag hoppas det släpper snart. Skulle jag rekommendera LCHF så skulle det egentligen bara vara till de som befinner sig i min utgångsposition, väldigt överviktiga och så gott som noll motion, då kan en viktnedgång skapa bra förutsättningar för att kunna börja motionera.

Triathlon blev jag intresserad av tidigt i somras då jag såg att Stockholm Triathlon hade en supersprintdistans, 400m simning + 10km cykling + 2,5km löpning, jag anmälde mig tidigt för nu var det både morot och piska för att regelbundet träna under sommaren. Mitt ursprungliga mål var att orka med att löpa alla 2,5km utan att behöva stanna men insåg att jag var tvungen att sänka ribban till att ta mig i mål innan de började riva allt.
Väl på plats för min absolut första start i en tävling så kom jag i fel våtdräkt, efter simningen gick den inte att ta av så jag fick både cykla och springa i den, tung var den också, ca 20 kg, så till nästa år ska jag byta ut den till en lättare och definitivt till ett annat märke, F-E-T-T hör nog till de sämsta märkena på marknaden. Jag kom sist, absolut sist inklusive damklassen, men det märktes som tur var inte eftersom det var så många kvar i spåret från de längre klasserna.

Jag lär inte vara bland Sveriges mest vältränade 50-åringar 2011 men jag ska banne mig inte komma sist igen.

Ska jag börja äta godis igen? Javisst ska jag det men då får det bli dyra och exklusivt handgjorda chokladpraliner för speciella tillfällen, för allt billigt sockerslisk är för evigt bannat, förhoppningsvis.

Mina data:
Längd 176 cm
Maxvikt 112kg.
Dagsvikt 93kg.(-19kg)
Målvikt 77kg, då börjar det kanske bli aktuellt att låta LCHF glida över till GI, men absolut inte godis.

Lycka till alla ni som har avgett godislöften, kämpa på och låt det även bli ett bestående minskat intag av godis i framtiden.

/Per Johnni

Första hjälpen väska packad

torsdag, september 9th, 2010

Kom igår efter 14-dagars godis- och kaklöfte på att jag måste börja planera mina dagar bättre, ja, jag vet slow starter.

Sagt och gjort, hittade en liten kylväska som skulle passa perfekt för ändamålet och började fylla den med sådant som kan behövas.

Innehållet nu imorse när jag åkte in till jobbet blev följande:
3 askar russin (småaskar)
1 riktig proteinbar (54%)
1 påse pumpakärnor
1 påse hasselnötter
1 påse mixade naturella nötter.
3 low carb proteindryck
2 plåster för bröstvårtorna (ni som springer förstår vad jag menar)
1 rakhyvel (ifall jag skulle hitta något hårstrå på benen)
1 Imodium plus om magen skulle krångla

Någon som har fler förslag?

Over & out

Godis- och kaklöftet dag 14

torsdag, september 9th, 2010

Puh, nu har det gått 14 dagar och vi är 65st i den ständigt växande gruppen. Vi har bara haft 2st som trillat dit och det måste jag säga är en riktigt bra siffra.

Själv utsattes jag igår för den ultimata utmaningen, då jag var på bröllop och efterföljande bröllopsfest och lyckades både hålla mig nykter och undvika den jättelika tårtan på 4 våningar.

Nu när det gått ett tag borde dom flesta av Er ha något att berätta för dom andra. Hur har det gått? Vad har Ni för mål?

Tacksam för fler gästbloggare som vill skriva några rader.

Fortsätt värva släkt och vänner, alla mår bra av att undvika socker, helst nu efter en trolig sockerstinn sommar. Skulle vara jätteskoj om vi når målet med 100 deltagare.

Over & out

Godis- och kaklöfte dag 9

fredag, september 3rd, 2010

Redan dag 9, helt otroligt och bara 1 avhopp, kanonskoj, grattis alla Ni där ute som har lyckats. Någon som har sett några synliga resultat redan? Jag har bara gått upp i vikt, men det beror nog mer på att jag är lat och inte tränat som jag borde.

Som svar på Tina´s inlägg igår kom denna kommentar från 2t och 2s. Undrar vem det kan vara??? det får bli dagens rebus. Borde vara lätt att få fram via deltagarlistan. Någon som har svaret?

”Verkar som att alla nära och kär vill att man ska äta godis,med löftet om att inte skvallra.Har varit med om en liknande grej i torsdags.Var och lunchade med en kompis,hon frågade om jag inte skulle ha efterätt och glass,nej sa jag har kaklöfte,men du kan äta så mycket du vill nu jag lovar att inte skvallra,va? Vilken kompis!Svarade att gud ser oss alltid och honom kan man inte lura,kompisen som är troende muslim vart helt tyst.Funkar som svar till troende.Vet inte vad som biter på icke troende?”

Over & Out

Godis- och kaklöfte dag 8

fredag, september 3rd, 2010

Hej, allesammans, nu har det gått en hel vecka och vad jag vet om är det bara en som trillat dit. Alltså är vi 57st kvar plus att jag idag fått 2 nya löftestagare så nu är vi 59st.

Skulle vara jätteskoj om vi kunde bli fler, fråga runt i Er bekantskapskrets, helt övertygad att alla skulle kunna värva 2-3st till godis- och kaklöftet.

Fick detta meddelande från En av deltagarna i helgen. Hon heter Tina Söderhäll och är en 40+ tjej med två tonårsdöttrar. Hon säger sig vara född i en myrstack, då hon alltid har haft svårt att sitta stilla.

Hon springer tidigt på morgonen och tycker det är skönt då hon får sin ”egen” tid. Förutom springa/jogga, kör hon crosstrainer, lite innebandy, styrketräning – för att få lite muskler på sina cykelstyren till armar och lite annat som kommer i sin väg.

Hennes döttrar brukar säga att hon gör först och tänker sen, vilket inte alltid är en fördel ;-)

”Nu var det VÄLDIGT nära att jag åkte dit.
Sprang på morgonen, ordentlig frukost och körde sedan crosstrainer i 40 minuter, innan lunch,och blev ordentligt trött och svettig men……..pga lite slarv, tidsnöd, så han jag inte med lunch.
Iväg på ett ärende ut till Lidingö, fick stanna på en bensinmack och köpte frukt, men min raring köpte även en Snickers att dela på.
Tokhungrig åkte frukten i och kvar var Snickersen, som var öppnad och hölls framför min näsa – Guuud vad det luktade gott, och huuuu så nära det var. Han tänka efter en extra gång innan jag öppnade munnen för att ta en bit……är en Snickers värd 8 månader utan godis???
Jag lyckades hålla mig ifrån godisbiten, trotts att raringen tjatade och övertygade mig om att jag kunde äta den med gott samvete , han skulle inte skvallra för någon.
Efteråt var jag väldigt nöjd med mig själv, att jag lät bli godisbiten, och när frukten landat i kroppen och stillat det värsta begäret var jag inte sugen längre på biten”.
Tina

Någon mer som har något att förtälja? maila info@krutgubben.net eller skriv en kommentar i bloggen.

Over & out

Vägen från 133kg – Gästblogg av Lina Bengtsson

fredag, september 3rd, 2010

Här kommer den fjärde gästbloggen, nu från Lina Bengtsson

HÅLL TILL GODO

Jag har nu fått ett ärofyllt uppdrag av mannen bakom bloggen – äran att hjälpa till.
Jag heter Lina Bengtsson och är en 19-årig tjej från de södra och ljuvliga delarna i Sverige.
I november förra året, när jag klev upp på skolsköterskans våg, så stannade den på 133 kilo. Etthundratrettiotrekilo, kan ni tänka er… Efter ett liv fyllt utav familjebekymmer, depression, hårda dagar och ett antal stora livs-utmaningar stannade vågen på 133 kilo, och vet ni vad? Den hade absolut kunnat fortsätta mycket längre än så, om jag inte – tack och lov, sett nödutgången och hittat en väg ut.

För ett par år sedan hörde jag talas om Lchfkost. En kost som grundar sig på maten vi åt förr, när vi själva var jägare och föll vårt byte. En kost som grundar sig på ren, näringsrik mat och en kost som främjar vår hälsa. Direkt jag hörde talas om detta sögs jag in i ”Lchf-världen” och jag var från första stund fast, ungefär som en envis fästing. Det hela kändes så rätt, från topp till tå, och det dröjde inte länge förrän jag själv var igång med det. Man minskar på kolhydraterna, nästintill tar bort dem helt, och man är inte rädd för att äta naturligt, mättat fett. Så enkelt är det. I praktiken innebär detta alltså att man äter en mör och saftig köttbit tillsammans med en fräsch sallad och en krämig, hemmagjord bearnaise utan tillsatser. Vill man så funkar även ett kryddigt aromsmör till köttbiten perfekt. Man strävar efter så rena produkter som möjligt och kryddor med onaturliga tillsatser och kemikalier går bort. Med andra ord så är det inget annat än sunt förnuft och vanlig, hederlig, naturlig mat.

Det första året efter att jag hört talas om Lchfkost åt jag det tillochfrån. Mentalt var jag inte helt redo och därav blev det små avbrott emellanåt. Men en dag, som numera är ett magiskt datum för mig, bestämde jag mig för att testa ännu en gång och det var den sista nystarten jag någonsin kommer göra i mitt liv. Sen den 4 nov-09 har jag hållt mig till strikt Lchfkost och inte en endaste liten brödsmula har intagits sen dess. Hela mitt liv har förändrats. Man ser allting med helt andra ögon och framtiden ser ljus och klar ut, istället för nattsvart och tung. Man känner att det finns möjligheter till ett bra och härligt liv, och man känner att man är på väg till något riktigt fint. Och som pricken över i:et eller som grädden över (blomkåls)moset så har man även fått en så jäkla härlig inställning och relation till mat! Sötsuget är helt borta och jag har inte känt av ett endaste litet sug sen starten i november. Man behöver heller inte fundera så mycket – man äter den mat man vill äta eftersom suget på det som skadar en är som bortblåst och man vill helt enkelt inte ha det. Därmed är också den goda cirkeln sluten.

Utöver alla de psykiska och fysiska hälsofördelarna jag märkt av så har jag även tappat 25 kilo och kroppsomfånget har minskat med över 65 centimeter, visst är kroppen en häftig maskin? Jag kan inte få nog av stolthets-känslor till min kropp, för att inte tala om tacksamhets-känslor.

Jag vet att det går. Allting går. Ni har alla antagit en stor och modig utmaning till er själva som ni ska vara så jäkla stolta över! Tänk vilket jobb, och vilken resa ni har framför er! Tryck in play-knappen, luta er tillbaka… följ med i er egen livs-film, känn nyfikenhet till allt ni kommer få vara med om och njut av varje dag som går. Se det hela som något värdefullt och fint för er själva, inte som en jobbig prestation som innebär regler och förbud. Allting i livet kommer till en i precis den stund det ska komma – ni är alla redo för detta nu, det är din tid nu.

Lev med kärlek, och avsluta varje dag med att krama om dig själv.
Besök gärna min blogg: www.metrobloggen.se/17ar127kg
där ni kan läsa mer om bla. Lchfkost, min resa och om det viktigaste av allt – vägen till att hitta sig själv.

Må så gott och en stor, peppande kram till er alla!
Mvh Lina Bengtsson.

Over & Out

Glykemiskt Index – nyckeln till välmående? Gästblogg av Sylvia Stenfelt

fredag, september 3rd, 2010

Dags att presentera den tredje gästbloggaren Sylvia Stenfelt.

Sylvia är en 40-årig tvåbarnsmamma, med ett mångårigt genuint intresse för kost och träning. Sen några år tillbaka tränar hon långdistanslöpning, och springer hellre än bra. Hon har ett förflutet som diplomerad gruppträningsinstruktör inom disciplinerna aerobics, step up och box och ska till hösten göra come back som en pigg och glad gympaledare.

Håll till godo

Jag hade en patient i våras, som kom för att göra en sk glukosbelastning. Vården hade uppmärksammat förhöjda blodsockervärden på damen under en längre tid och hon ombads därför att göra testet för att utröna om hon möjligtvis hade drabbats av typ 2 diabetes.

”Men, jag äter ju aldrig kakor, godis eller dricker läsk. Glass tycker jag inte ens om. Har aldrig gjort! Hur kan jag få sockersjuka??” frågade hon mig medans jag stack henne i fingret.

Man lurar sig själv om man tror att det bara är godis, kakor och läsk som triggar igång sötsug Alla snabba kolhydrater påverkar blodsockerhalten genom att höja den rejält. Kroppen svarar med att frisätta stora mängder insulin, som är ett glukosnedsättande hormon, för att sänka blodsockret. Följden av detta blir att blodsockret sjunker väldigt snabbt och till lägre nivåer än man hade innan man åt. Vilket sätter igång andra signaler om att ”nu behövs det socker”…och så är man med fingrarna i kakburken eller godispåsen.

Glykemiskt Index (GI) är ett mått på olika livsmedels påverkan på blodsockret. Raffinerat och tillsatt socker är aldrig bra. Det tillför bara energi och ser till att blodsockret åker värsta berg-o-dalbanan. Det är då det är lätt att stoppa i sig något sött. Men, vill man gå ett steg längre med sitt blodsockerkontrollerande och därmed öka chanserna till att ta makten över sötsuget kan det vara bra att även fundera lite på vilka kolhydrater som äts samtidigt som man slänger ett öga på livsmedlets GI. Ju lägre, desto bättre.

En hel måltids GI påverkas självklart av måltidens innehåll. Men GI kan ju vara lite knixigt att räkna ut. Här finns då flera knep att ta till för att sänka en hel måltids glykemiska index.

T ex ser man till att alltid ha både fett och protein i en sammansatt måltid. Fett och proteiner fördröjer magsäckstömningen vilket leder till ett lägre blodsockersvar och lägre insulinfrisättning. Dessutom håller man sig mätt längre och sötsuget dyker aldrig upp. Äter jag, t ex, en frukt brukar jag stoppa i mig några mandlar/nötter till, eller så dricker jag ett glas mjölk.

Syra sänker GI, så ha för vana att äta en blandad sallad med en vinegrett till. Min favorit är äppelcidervinäger.

Fibrer sänker också GI. Alltså kan t ex pannkakor, gjorda på vitt mjöl, göras GI-säkra genom att tillsätta kruskakli eller havrekli i smeten. Jag gör såna själv, och mina barn har fått höra ”vad konstiga eran mammas pannkakor ser ut!”

Fullkornsvarianter av pasta och ris kan vara bra att föredra framför de vita sorterna. Likaså bröd gjorda på hela korn. Smakar mer, mättar bättre.

Vill man lära sig mer om det glykemiska indexet och hur det påverkar kroppen, rekommenderar jag Fredrik Pauluns böcker i ämnet. Lättlästa och inspirerande.

OM jag någon gång känner att jag behöver tugga på något sött – jo, det händer ungefär en gång i månaden – så äter jag några torkade aprikoser. Söta, goda, fulla med fibrer, järn och andra mineraler, och lågt GI.

Och just det, en sak har jag glömt: KROM! Se till att äta kromrika livsmedel, då krom är viktigt för kolhydratomsättningen. Det är känt att krombrist, även om det inte är så vanligt om man äter som man ska, ger onormalt sötsug som symtom. Krom finns i skaldjur, ostron, kött, fullkorn, vetegroddar, öljäst, även i potatis, svamp, vitt vin, öl och ost.

Det finns flera sätt att ta tillbaka makten över sitt sockerbegär, varav jag har berättat om ett, som jag själv tycker fungerar väldigt bra. Varför inte testa?

Jag avslutar med ett stort LYCKA TILL! Vill man så kan man! Glöm inte det!”

Over & out

Godis- och kaklöftet – dag 4

fredag, september 3rd, 2010

Dag 4 och jag börjar nu inse att jag har det värsta framför mig, då jag kommer hem från semestern ikväll och vardagen börjar imorgon. Nu gäller det atr planera och vara förberedd med nödmat hela tiden.
Torkade aprikoser, keso, kesella, naturella nöttet och olika bär Kommer stå högst på inköpslistan.

Imorgon kommer ny gästblogg från Sylvia Stenfelt med rubriken Glykemiskt index – nyckeln till välmående ? MISSA INTE DEN

Over & out

Godis- och kaklöftet dag 3

fredag, september 3rd, 2010

Idag har iaf min abstinens varit något mindre. Jag har försökt att äta var tredje timme och det verkar funka. Fick sötsug efter middagen men det lyckades jag hantera, hur går det för Er andra, tascksam för Era upplevelser.

Hörde från Kerstin Kihlbom att hennes träningskompisar lagt ut öppnade påsar med godis (bilar tror jag det var) för att testa hennes karaktär, hon fixade det, bra jobbat Kerstin

Låter på många som att det är kommande helg man oroar sig för. Någon som har några bra tips hur man ska klara helgen?

För Er som missade Jeanette Stenquist gästbloggblogg kommer här en länk
http://blogg.krutgubben.net/#post113

Over & out


Skapa din egna professionella hemsida med inbyggd blogg på N.nu