Krutgubben

Någon är intresserad av att vara med på ett godis- och kaklöfte?
Vi är just nu 81st som påbörjat ett godis-och kaklöfte. Då deltagarna kommer från olika forum är jag den sammanhållande länken med min hemsida www.krutgubben.net och bloggen blogg.krutgubben.net

Många av oss har hållt på sedan 23/8 men fler har anslutit allt eftersom. Mer info på www.krutgubben.net

Bloggen har och kommer innehålla gästbloggar från olika typer av specialister eller människor med erfarenhet av att leva utan socker. Massor med tips kommer presenteras.

Anmälan kan göras på mail till  [email protected]

Vår 6:e gästblogg är av ytterligare en deltagare i godis- och kaklöftet, nämligen Artemis.

Vem är då Artemis, hon presenterar sig så här på sin blogg http://kanjagblifrisk.wordpress.com/

Artemis är mitt smeknamn här i bloggen och där ute i bloggosfären. Det är inte mitt riktiga namn utan är helt påhittat av mig.
Jag är 29 år gammal, kvinna och bor i Sverige. Är född och uppvuxen i Grekland men är absolut ingen typiskt grekiska och ingen typiskt kvinna heller för den delen.

Jag är väldigt väldigt speciell och annorlunda person. Men jag är trots allt bara människa och har samma behov som de allra flesta av oss.

HÅLL TILL GODO

När jag var yngre var en av mina största drömmar att komma till Sverige. Alla mina pengar gick åt att resa hit och när livet blev allt jobbigare blev det inte bara en dröm utan den enda utvägen… Min sista chans att överleva…

Sen, när jag väl, efter många försök, kunde stanna här så bröt jag ihop… Allt som jag tidigare försökte uthärda kom upp till ytan…

Det blev många år där av sjukdom, hopp och förtvivlan, dåliga möten med sjukvården…

Jag fick också reda på, nyligen, efter att ha gått en kurs, att det finns något som heter kulturtrötthet/kulturchock. Det är det man får när man har varit länge i ett annat land, ett jättejobbigt tillstånd som man måste ha upplevt för att riktigt förstå…

Men inlägget skulle handla om drömmar. Grejen är, när min dröm att komma till Sverige blev sann så visste jag inte vad jag skulle göra. Mitt sätt att överleva mitt liv hade varit att ha något att kämpa för, jag visste inte hur man ”bara levde”. Jag fick lära mig det också, och lär mig fortfarande…

Numera är mina drömmar inte så stora som att flytta till ett annat land. De är lite som mål som jag vill uppnå. Nu har jag börjat träna på gymmet till exempel, något som jag aldrig vågade tidigare! Så mina mål kan ha en del att göra med det och en del med kreativa sätt att tjäna pengar på, jag är ingen 8-16 person och trivs inte på de flesta arbetsplatser där en massa skitsnack pågår bland annat… Jag vill ha andra sätt att tjäna pengar på och jag vet att det går för det är många som har gjort det!

Så mina mål för tillfället kan se ut ungefär så här:

■Kunna springa 1mil (tidigare mål var 5km men det klarade jag igår!!!! )
■Kunna lyfta 30kg på bisepscurlen (inte bara en gång dock) (just nu klarar jag av 10kg 3X12 och är skitnöjd, jag har bara tränad i två veckor, i början klarade jag av bara 5kg! ) Förresten, jag har ingen aning om jag någonsin kan klara av 30kg men drömmar är ju drömmar, vi får väl se hur mycket jag klarar av
■Få en kropp ungefär som den här: (fast, a la Artemis = mer armar tack! )

■Kunna tjäna pengar på sätt som jag mår bra av (jag har lite planer där…)
■Att få mer mental ork!!! Det behöver jag!! Har tänkt börja träna yoga hemma, då blir ännu ett mål i uppfyllelse nämligen:
■Att bli mer vig!
Det kan låta som att jag tränar bara för att få viss resultat, vilket är delvis sant så klart. MEN jag tycker det är skitroligt att vara på gymmet, jag älskar att använda maskinerna och längtar tills jag kan använda flera!

Jag till och med älskar att få träningsvärk, det låter tokigt jag vet, men har man som jag haft kronisk smärta kan det faktiskt vara skönt att få ”riktig” smärta som omväxling. Då producerar kroppen smärstillande hormoner har jag fått för mig men den gör det inte om man har kronisk smärta… (någon som vet med om detta? Jag minns inte var jag har läst det någonstans…)

Tanken är att jag ska tillbringa vintern på gymmet och inte hemma och vara deprimerad… Så jag tränar för att jag tycker det är kul, det är bara roligt att ha lite mål att se fram emot också

Så, vad tycker ni? Inte att det spelar någon roll, jag tänkte bara jag skulle få lite positiv respons De negativa bryr jag mig inte om (de gör mig bara envis så jag använder dem för att uppnå målet)

Självklart är detta inte allt, jag har flera mål så klart

Och så är jag med krutgubbens grupp om godis och kaklöftet sedan igår Ganska lätt för mig som ändå inte äter socker men ibland kan det hända att jag smakar på något sött när min man äter det så nu blir det stopp på det också.

Vad drömmer ni om? Vad har ni för mål? Stora eller små har det ingen betydelse tycker jag, bara man vill uppnå någonting!

Ha det gott!

Uppe med tuppen, hyfsat pigg, magen känns bättre än på flera dagar. Alla förutsättningar att bli en bra dag alltså.

Åkte till SATS och bytte om och stack iväg till löparbanorna vid Telefonplan. Sprang en serie intervaller med allt från 200m och upp till 1000m. alla med ett bedrövligt resultat, skit jag är ju långsammare än långsammast. Tänk så snabbt alla höga förväntningar kan grusas. Kroppen känns i perfekt form, ändå kan jag inte leverera. Det kan ju knappast vara fel på klockan så det är bara att konstatera att löpformen är skit just nu.

Börjar verkligen känna av att jag är för tung, det fjäderlätta steg jag hade i dec-mars när jag vägde 5kg mindre är ett minne blott. Om jag kände mig som en gasell då, känner jag mig mer som en flodhäst nu.

Har 4 lopp kvar, dom 2 i helgen kommer jag genomföra oavsett, då dom mer är träningstävlingar. Lidingöloppet ställer jag bara upp om jag kan slå personbästa, annars säljer jag platsen. När det gäller Åland Marathon så springer jag den för att kvalificera mig till Boston Marathon 2012. Då kvaltiden till Boston är 3:29 så tänker jag inte springa på Åland om jag inte tror jag kan klara den tiden.

Det innebär att jag har minst 2 max 4 lopp kvar innan jag kan börja fokusera till 100% på dom 15 utmaningar jag har fram till september 2011

Dagens lunch blev Skaldjurslasagne med gammaldags mjölk.

Redan efter någon timme blev jag hungrig igen och åt knäckebröd med keso och en stund senare en påse naturella nötter. Med 2 timmar kvar till kvällens megapass med Styrketräning och spinning 75min började jag känna mig nedstämd och modfälld inför detta, hur fan ska jag kunna prestera 100% i över 2 timmar i denna sinnesstämning, började starkt fundera på att bara åka hem och sova och skita i träningen.

När arbetsdagen var slut hade jag bestämt mig, jag åker hem, började rulla mot Sollentuna när jag helt plötsligt började tänka på utmaningarna jag har framför mig och blev förbannad på mig själv och min lättja, svängde av E4 och åkte till SATS, parkerade och gick med bestämda steg till receptionen, måste sett lite galen ut får tjejen i receptionen nästan ryggade när jag kom (kan se lite arg ut när jag är fokuserad).

Bytte om och började träna med en frenesi som skulle få Jillian i Biggest loser att stanna upp och med öppen mun svälja okvädningsorden som hon hade tänkt kasta ur sig.

Tränade biceps och triceps tills dom var helt tömda och då menar jag tömda, fanns inte något kvar att ge.

Med totalt tömda armmuskler var det så dags för spinning 75min. Fortfarande 100% fokuserad genomför jag passet så tufft jag vågar cykla utan att gå sönder.

Sitter nu hemma i soffan totalt utpumpad och känner mig väldigt väldigt gammal. Förutom dom tävlingar som redan är bokade har jag inget träningspass inbokat förrän 28/9 och jag tänker inte planera in något heller. Känner mig ganska sliten så jag kommer ta dag för dag och bara träna om kroppen känns ok.

En av anledningarna till att jag känner mig sliten är att det företag jag jobbar på är under rekonstruktion och alla Ni som har eller haft ett jobb där anställningstryggheten är noll vet att sömnen blir väldigt dålig under sådana förhållanden. Fick idag frågan hur det går på jobbet och jag svarade, se det som ett expresståg som rusar mot en ravin och ingen jävel hittar bromsen.

Förutom problemen med jobbet har jag en mamma som åker ut och in på akuten för att hemtjänsten inte gör sitt jobb. Dom ska komma 3 gånger per dag och se till att hon får mat, troligtvis lämnar dom maten och åker därifrån istället för att se till att hon verkligen får den i sig. Senast igår fick hon åka in till akuten, totalt undernärd så dom fick tillsätta dropp. Man känner sig ganska maktlös när man sitter 60mil därifrån. Jag får nog snart åka ner till Blekinge och försöka bringa ordning i allt elände där nere.

Nej, nu ska jag inte plåga Er med mina problem, hur går det för Er med Godis- och kaklöftet, någon som har något att berätta?

Imorgon kommer Grekiskan Artemis berätta om sina drömmar, klart läsvärt missa inte det.

Over & out

Vaknade något sömndrucken, började känna efter hur magen mådde, till min förvåning kändes den betydligt bättre än i går kväll.

Åkte in till SATS och bytte om och stack ut och sprang. Tempolöpning stod det på dagordningen så jag joggade bort till Liljeholmsbron och började springa i relativt högt tempo, benen sa OK, magen sa nja.

Började springa längs med Årstaviken och fick plötsligt en ingivelse att springa någon annanstans, sagt och gjort, vek av upp mot Ringvägen, sprang längs med den bort till Erikdalsbadet och sedan Årstaviken hem igen. Kunde trycka på ganska bra, tyvärr inte riktigt så fort som jag hade hoppats, då magen sa ifrån så fort jag gick upp i tävlingsfart. Dagen till ära sprang jag med mina tävlingsskor Ecco Biom A för andra gången, hoppas hinna springa in dem innan helgen och därmed springa riktigt fort (med mina mått mätt) kanske tom under 45min på milen.

Jobbade på fram till lunch då det var dags för dagens andra träningspass, nämligen styrketräning.

Åkte ner till SATS, hade tur att hitta parkering med en gång (kors i taket).
Började med 5min uppvärmning på crosstrainern, därefter 3x10st negativa chins. Fortsatte med en kombination av bänkpress och crunches, 6 rep av varje. Därefter blev det armhävningar i kombination med fler crunches, nu med kettlebell ovanför huvudet, 5 set av varje plus extra armhävningar tills armarna inte längre bar och jag klarade med nöd och näppe 6st.

Dagans lunch blev kräftstjärtar med hoummus och bulgur.

Jobbade på fram tills jag hörde att köerna började ordentligt på utfarterna, då rullade jag hemmåt.

Somnade en stund på soffan, styrketräningen tar mer på krafterna än man tror.

Dagens middag blev en stor bit rostbiff, säkert med tärnad bacon och turkisk yoghurt med massor av sallad, yuuuuummmi

Testade igår ett recept med namnet Baconinlindad dijonkyckling som jag hittade här på Funbeat, riktigt gott om jag får säga det själv. Receptet har jag lagt upp på hemsidan. http://www.krutgubben.net/recept/recept.htm

Fick idag meddelande från ytterligare en som valt att hoppa av från godis- och kaklöftet, då hon hittat en egen variant som passar henne bättre.
Samtidigt har vi fått 2 nya medlemmar så vi är fortfarande 68st, välkommna Jenny Eriksson och Artemis´

Margarete Nudel skrev dessa rader på sin blogg idag, heja heja
”Tacksam även för att jag hoppat på Godis och kaklöftet – Tack Joakim för initiativet. Bra så mycket lättare att säga att man är del i en grupp som kör ihop än att bara avstå. 2 veckor har gått – det har varit veckor fyllda av frestelser men jag har ännu inte fallit för en endaste en av dem. Heja mig!”

Hoppas Ni läst Per Johnni´s gästblogg annars finns den på hemsidan.
www.krutgubben.net

Nä, dags för spikmattan och Biggest loser Sverige

Over & out

Min tredje tatuering kom till av en slump. Lite osäker på årtalet men tror det var omkring 1992.

Jag hade varit hos tandläkaren på Kungsholmen och stod och väntade på bussen. Då den inte dök upp började jag gå mot Karlberg, när jag helt plötsligt gick förbi en helt nyöppnad tatueringsstudio.

Gick in och pratade med tatueranren och berättade om mina funderingar kring ny tatuering. Hon ritade blixtsnabbt upp tatueringen och erbjöd sig att tatuera mig med en gång.

Då jag är extremt impulsiv gick jag med på upplägget och 70min senare åkte jag hem med en ny tatuering på höger skuldra. När jag kom hem hade tatueringen blött igenom bandage och skjorta.

Fick komplettera färger och utseende 3 gånger på denna och är fortfarande inte helt nöjd. Själva grundidén att den skulle tränga ut från kroppen har jag fortfarande inte fått fram och dessutom är den fortfarande lite för mesig för min smak. Bedöm själva.

En tatuering som är riktig udda är denna som dessutom kräver den en viss frisyr, ha ha

Väntar med spänning på Era bidrag.

Over & out

Vår femte gästblogg kommer från Per Johnni en gift, 3 barnsfar som efter många år av support och skjutsande i samband med dom 2 äldsta barnens handbollsträning nu äntligen fått tid att ta itu med den egna träningen. Han har dessutom tagit tag i sin övervikt, helt på egen hand, imponerande berättelse.

HÅLL TILL GODO

Kost utan socker blev min melodi och har så varit sedan början av maj då jag insåg att jag, BMI-mässigt sett, var kvalificerad för gastrisk bypass http://sv.wikipedia.org/wiki/Gastrisk_bypass
då blev jag skrämd, riktigt skrämd!

Jag hade aldrig känt mig fet, överviktig det var jag ju men fet kände jag mig verkligen inte som men ändå kvalificerad för operation?!? Kanske jag reagerat tidigare om allt suttit på magen men jag har haft allt ganska väl fördelat över hela kroppen och aldrig haft en Lilla Fridolfs profil.

Började söka efter olika viktnedgångsalternativ och insåg att LCHF var det som passade mig bäst. Jag började läsa om det på en fredag och redan på söndagen var jag igång, helt ovetandes om att det var en i mångas ögon kontroversiell metod med många hätska debatter både i Funbeat och andra ställen. Jag överraskades dock över hur snabbt mitt godissug försvann, inget sug alls på godis eller annat sött, idag tycker jag t. o. m. att mjölk smakar sött.

Så det är nog lite fusk om jag skulle vara med på Krutgubbens godislöfte men i min historik kunde en vecka bestå av 1 kg vingummin, 2st Marabou 200-grammare och lösviktsgodis som blev över efter barnens lördagsgodis. Ja, barnen var väluppfostrade och fick bara äta godis på lördagar men det gällde inte mig, konstigt nog. Så det har blivit ganska många kilo godis jag inte ätit nu och för den del heller inte saknat. Godis för mig i dag är brieost, salami, oliver och nötter.

Nu skulle jag inte rekommendera någon som idag regelbundet motionerar och satsar på att få bättre tider eller orka längre att börja med LCHF för att äta mindre godis, man lär prestera sämre än tidigare och först efter 4-6 månader är man ikapp igen. För mig var läget annorlunda, jag började från noll träning och jag har inget att jämföra med, men träningen har gått bättre och bättre under sommaren, dock lite saktare än jag trodde från början, men snart har de 4-6 månaderna gått och jag hoppas det släpper snart. Skulle jag rekommendera LCHF så skulle det egentligen bara vara till de som befinner sig i min utgångsposition, väldigt överviktiga och så gott som noll motion, då kan en viktnedgång skapa bra förutsättningar för att kunna börja motionera.

Triathlon blev jag intresserad av tidigt i somras då jag såg att Stockholm Triathlon hade en supersprintdistans, 400m simning + 10km cykling + 2,5km löpning, jag anmälde mig tidigt för nu var det både morot och piska för att regelbundet träna under sommaren. Mitt ursprungliga mål var att orka med att löpa alla 2,5km utan att behöva stanna men insåg att jag var tvungen att sänka ribban till att ta mig i mål innan de började riva allt.
Väl på plats för min absolut första start i en tävling så kom jag i fel våtdräkt, efter simningen gick den inte att ta av så jag fick både cykla och springa i den, tung var den också, ca 20 kg, så till nästa år ska jag byta ut den till en lättare och definitivt till ett annat märke, F-E-T-T hör nog till de sämsta märkena på marknaden. Jag kom sist, absolut sist inklusive damklassen, men det märktes som tur var inte eftersom det var så många kvar i spåret från de längre klasserna.

Jag lär inte vara bland Sveriges mest vältränade 50-åringar 2011 men jag ska banne mig inte komma sist igen.

Ska jag börja äta godis igen? Javisst ska jag det men då får det bli dyra och exklusivt handgjorda chokladpraliner för speciella tillfällen, för allt billigt sockerslisk är för evigt bannat, förhoppningsvis.

Mina data:
Längd 176 cm
Maxvikt 112kg.
Dagsvikt 93kg.(-19kg)
Målvikt 77kg, då börjar det kanske bli aktuellt att låta LCHF glida över till GI, men absolut inte godis.

Lycka till alla ni som har avgett godislöften, kämpa på och låt det även bli ett bestående minskat intag av godis i framtiden.

/Per Johnni

Efter att jag gått och lagt mig blev magplågorna värre, låg bara och vred mig. Sist lag kollade klockan var hon 01:29, därefter har jag inget minne förrän jag vaknade igen kl. 06:30.

Vågade inte äta annat än en kesella till frukost.

Stack över till simhallen på förmiddagen och simmade lite lätt återhämtningssimning samt fick massage av bubbelpoolen och svettades ut lite lättja i bastun. Kroppen känns helt ok, förutom magen som verkligen besvärar just nu.

Matintagen närmsta tider får bli sådant som inte magen behöver jobba allt för mycket för att smälta, typ soppor m.m. Tar tacksamt emot recept på lättsmält mat, kan bli lite enformigt med bara soppor.

Har nu 3 löplopp inom 2 veckor så fokus under den tiden blir löpning, lite styrketräning samt enbart upprätthållande av simning och spinning. allt annart får stryka på foten till efter Lidingöloppet. Ska jag gå under 2:30 på LL M30 krävs fokus och målmedveten träning. Dom andra 2 loppen är nästa helg, ett på 10k och ett på 5k, dessa är mer av karaktären träningstävlingar.

Morgondagens gästbloggare Per Johnni lyckades få mig på bild när jag hade som mest ont i magen, bedöm själva.

Världens svåraste djurnamn, Gissa
Om någon frågar vad djuret heter svarar du gissa, ha ha

Hittade den här bilden som förklarar övervikt på en annan blogg, så jäkla bra, ha ha

När det gäller godis- och kaklöftet så är vi nu 67st, då ytterligare en har fått stryka på foten och ge upp för sockrets begär.

Trots det är det en ganska bra facit 3 avhopp på 21 dagar eller 3 veckor om Ni hellre vill det, betydligt färre än jag trott, stor eloge till Er som klarat Er kvar. Har sett en del desperation både i verkligheten och i det som skrivs. Sett bloggar med rubriker som t.ex. brev till gud på grund av uteblivna förväntningar m.m.

Ha det bäst och missa nu inte morgondagens gästblogg, framförallt Ni som vill gå ner i vikt, det går det kommer Per att bevisa.

Over & out

Vaknade kl. 06:45 och hade fortfarande lite träningsvärk i benen sedan i onsdags, nu är goda råd dyra.

Jag åkte till simhallen kl. 07:45 för att släppa in några som inte hade eget kort samt kolla in Jörgen Stenquist första pass med klubben, välkommna till Väsby SS triathlon Jörgen & Jeanette Stenquist, ni valde rätt klubb.

Nu visade det sig att det skulle bli undervattensfotografering och det vill man ju inte missa. Så jag simmade några längder, gjorde några bedrövliga voltväntningar, vilket nu är dokumenterat och kommer garanterat generera en hel del skratt, men det bjuder jag på.

Satt sedan en 20min i bubbelpoolen och masserade mina ben som kändes som nya när jag gick upp. Nu är jag REDO för Stockholm halvmarathon.

Väl hemma blev det frukost no:2, här laddades det med kolhydrater för fullt.

Åkte till Rotebro bakluckeloppis utan att fynda, åkte vidare till loppisen vid Mörby Skola och köpte ytterligare något som det är tveksamt om jag behöver.

Dagens Lunch blev på golfbanan i Mörby, Käkade pasta med strimlat kött.

Åkte sedan vidare till Stockholm City, parkerade i NK-garaget och gick till nummerlappsutdelningen. Magen var rejält oroligt, betydligt mer bubblig än den brukar innan lopp. Torsdagens matförgiftning verkade spöka fortfarande. Åt en Imodium plus för att kunna starta loppet.

Med loppet i Reykjavik i färskt minne ställde jag mig längst fram. Planen var att ge allt jag hade till kroppen sa ifrån, bära eller brista var dagens tema.

Första 2km på 8:13, skit det gick lite för fort, men kroppen kändes ok, så jag fortsatte i samma höga tempo. 5km på 21:59 och fortfarande pigg, bara att ösa på. Passerade 10km på 45:32 utan problem, började ana att det kunde bli en dag att skriva in i rekordböckerna.

Hann knappt tänkta den tanken förrän det fullkomligt exploderade i min mage, kändes som jag blev skjuten med ett pistolskott, aj aj aj vad ont det gjorde. fick sakta ner farten rejält och sprang dubbelvikt i ca 2km innan jag kunde sträcka på mig igen och succesivt öka farten till ca 50-tempo, fortare gick bara inte att springa, magen krampade direkt så fort jag försökte springa fortare. Insåg att PB är uteslutet nu gällde det att fullfölja.

Gick till slut i mål på 1:41:55. Hörde sedan att flera fått kliva av pga magproblem, samtliga trodde att den nya sportdrycken från Gatorade var boven och när jag tänker efter så smakade den lite mysko.

Självklart var jag skitförbannad när jag gick i mål, hade hoppats på PB. När jag hunnit lugna ner mig lite och slutat sparka på papperkorgar och lyktstolpar så får jag ändå vara nöjd. Mitt 3:e lopp i år med tid under 1:42 är ändå ganska bra, helst med tanke på att mitt PB innan året började var 1:43:58.

I påsen vi fick efter målgång låg bl.a. en kexchocklad och en läsk från Pepsi. Gick runt och försökte skänka bort dessa, kexchockladen gick direkt men ingen ville ha läsken så den fick jag slänga.

Gick bort till NK-garaget för att hämta ut bilen, 310kr för 3,5 tim är dom inte kloka???Vad går gränsen för kriminalitet?

Väl hemma blev det en stund i badet och 2 alvedon. Mådde fruktansvärt illa och kunde inte äta någonting.

Laddat upp bilder från loppet på galleriet www.krutgubben.net

Dessa rader kom från Singing Lady´s blogg som är tillägnad alla oss som sprang Stockholm Halvmarathon, poesi på högsta nivå, eller hur?

Må era fötter och ben vara lätta som vingar och magen lugn som en tjärn i de djupaste skogarna. Må hjärtat slå jämnt och stadigt som en kolv i en handbyggd exklusiv motor och era lungor andas in frisk luft så lätt som man gör en klar höstmorgon. Må frid och lugn sänka sej över er och må ni alla sätta peronliga rekord.

Vi fick igår kväll vår 68:e medlem i godis- och kaklöftet, välkommen Elin Johansson

Over & out

Min näst äldsta tatuering gjordes 1984. Även denna gjordes hos Doc Forest, dock var det Mia som på den tiden satt på övervåningen som gjorde min Rosa Panter ovanför höger ankel.

Den andra tatueringen som jag har med idag har INTE jag, men någon har ju bevisligen den. Den är ganska rolig men inget för mig.

Over & out

Ställde dubbla väckarklockor idag, då min sömn varit lite si och så på sistone. Tog lite müsli med kaffe och åkte till SATS.

På schemat stod det styrketräning som på intet sätt fick belastade benen då jag har tävling imorgon. Körde ett stentufft ryggpass med chins, ryggresningar, latsdrag m.m.
Magen var fortfarande rejält bubblig efter gårdagens matförgiftning så jag fick verkligen kämpa emot för att inte släppa ut luft under passet, hade ju varit pinsamt värre.

Dagens lunch blev kombinerad med kundmöte. Jag valde kokt fisk, då jag äter lite för lite av den varan normalt.

Nu blir det inte mer träning innan morgondagens tävling Stockholm halvmarathon. väldig osäker på löpformen och börjar mer och mer tveka om jag kan slå personbästat från Reykjavik för 3 veckor sedan. Men hur det gick får Ni veta imorgon, så håll Er till tåls.

Min dotter Emma har lovat gästblogga, titeln på hennes artikel blir av typen ”hur det är att växa upp med en träningstokig farsa” blir nog väldigt intressant.

Dagens middag blev fläskkotletter med lite beanaisesås och grönsallad

Det har nu gott 19 dagar av godis- och kaklöftet och jag har svällt upp lite överallt, hoppas att det delvis beror på styrketräningen, men det får framtiden utvisa.

Over & out