Gick upp kl. 05:58 och hade om möjligt ännu mer träningsvärk, gick som jag nyss fyllt 90år och orkade knappt lyfta kaffekoppen, shit vad en nystart av styrketräningen sätter sina spår.
Käkade frukost, snyggade till hemsidan och pudrade näsan. Åkte in till Sveriges radio och parkerade bilen. Va, fan gör han där, tänker nog icke-triathleten. Alla som håller på med triathlon vet vad som är i görningen, nämligen AXA Stockholm Triathlon.
När vi gick bort mot startområdet gick vi förbi Finlands ambassad. Det satt en porttelefon på väggen som är typisk Finsk, tror Ni förstår vad jag menar
Var framme vid startområdet kl. 08:20 då första start var kl. 08:30, och ser ca 20st i vattnet beredda för start. 20st i elitklassen både för dam och herr, vad är fel? Borde iaf vara minst 50-100st. Verkar som att krocken med Tjörn och Sala har bidragit rejält till manfallet. Vad är det för mening att tillåta drafting med 20stt deltagare, hmmm.
Numerären för Masters var istället jättestor, och motionsklasserna ska vi inte prata om, gigantisk är väl rätt ord.
Tycker tävlingen hade en del brister, men det är personliga uppfattning.
-Nummerlapparna, gick ju inte och se vilken klass folk tävlade i.
-Vägövergångarna vid cyklingen, folk sprang över lite hur som helst och det var nog mer tur än skicklighet att inget allvarligt inträffade.
-Vid löpmomentet gick det inte att se vilket varv folk var inne på, enkla armband som i Kalmar hade dugt alldeles utmärkt.
Den person som var populärarast på hela tävlingen var nog han som stod och skrek, cykel ut, cykel in, se upp, framförallt på slutet när han började tappa rösten, obetalbart.
Bilder från tävlingen finns på galleriet www.krutgubben.net
Åkte över till Mörby Centrum, gick på loppis och köpte lite sådant jag inte visste att jag behövde. Blev hungrig som satan, körde järnet till Mörby golfbana och beställde in Sejfilé, salladsbuffén som ingick var bland det bästa jag upplevt, wooow säger jag bara, åk dit, Ni kommer inte bli besvikna, 90 spänn och väldigt bra mat.
När vi satt och åt gick en människa och satt sig på ett av dom mest utsatta ställerna på en golfbana, fråga mig jag är stamgäst i dessa grustag när jag svingar klubban, vad fan tänkte han på när han satte sig där?
Åkte hem packade träningsväskan, kände att det fanns mer vekhet som skulle ur kroppen, körde till SATS och tränade lite Core och lite styrketräning för brösten, nu ska fanimej hängbrösten stabiliseras…
Avslutade träningspasset med ett stentufft pulsbaserat spinningpass. Denna typ av pass är livsfarliga för mig, då jag hittar tävlingsmoment i allt. På spinningpulse ser man allas pulsnivåer och jag försöker alltid ligga högst, skitjobbigt helt enkelt, svettades floder.
Väl hemma igen, blev det fullkornspasta med hemmagjord köttfärssås, jag äter ju visst kolhydrater, trots alla LCHF-rykten, dock är jag väldigt noga med att äta bra kolhydrater, se Sylvias gästblogg så förstår Ni vad jag menar.
Nu är min semester slut, arbetsdag imorgon, SUCK…
Fick denna kommentar från Anders Ahlquist som är med på godis- och kaklöftet, dock ”tjuvstartade ” han med 2 veckor.
”Hej Jocke och alla andra
Min egen erfarenhet av sötsuget, nu med nästan en månad gången så har man varit jä…gt nära att trilla dit flera gånger, när de fikar på centralen, godisautomaten i fikarummet eller ungarnas lördagsgodis. Mitt/vårt knep har varit att hålla ett jämt intag av föda, max 3 tim mellan målen. Vi har även hittat nyttiga varianter på fika, GI muffins typ ägg och bacon, fullkorn mm. Godis och snacks har ersatts av grönsaker och frukt.
Tyvärr så tar det ett tag för kroppen att acceptera sockerförlusten, humöret svänger, man får abstinens (tror att det kan liknas med att sluta med en drog). Men belöningen den kommer, själv så har det nu denna månad resulterat i 6kg och 3cm midja (samt att vågen inte ber en att kliva av när man väger sig)
//Anders”
Så håll ut alla Ni som skippat raffinerat socker för att gå ner i vikt och snygga till kostcirkeln (bilringarna), DET FINNS HOPP, se bara vad Anders lyckats åstadkomma på 3 veckor.
Den som skickade MMS igår har idag erkänt. Han heter Per-Åke Friberg och ser ut som hulken, är stark som hulken men ingen blir väl grön av avund när det gäller hans karaktär. Rubriken på dagens blogg är därför tillägnad PEÅ.
Här kommer hans erkännande:
”DET VAR JAG som skickade bilden
Jag plockade ihop påsen åt en sockertopp men åt inte en kula själv Jag skrattade faktiskt när jag plockade ihop påsen för jag ville verkligen inte äta det. Jag är ändå en fallen stackare då jag igår kväll blev bjuden på middag och värdinnan ställer till efterätt fram blåbär, hallon värmt i ugn med vitchoklad och glass !!!! Vad gör jag ? Säger nej tack jag har godisförbud i 2 år ? hihi Jag vet jag är en svag stackare men glad. Lycka till alla andra kämpar”.
Vill med en gång säga att jag inte kommer hänga ut alla som trillar dit, PEÅ känner jag väl så jag vet att han tål det, tror t.o.m. att han kommer ha ett leende på läpparna när han läser detta.
Imorgon kommer en ny spännande gästblogg, nu från Lina Bengtsson som kommer berätta om sin väg från 133kg vid 17 års ålder, missa inte den….
Over & out
