Vägen från 133kg – Gästblogg av Lina Bengtsson
Här kommer den fjärde gästbloggen, nu från Lina Bengtsson
HÅLL TILL GODO
Jag har nu fått ett ärofyllt uppdrag av mannen bakom bloggen – äran att hjälpa till.
Jag heter Lina Bengtsson och är en 19-årig tjej från de södra och ljuvliga delarna i Sverige.
I november förra året, när jag klev upp på skolsköterskans våg, så stannade den på 133 kilo. Etthundratrettiotrekilo, kan ni tänka er… Efter ett liv fyllt utav familjebekymmer, depression, hårda dagar och ett antal stora livs-utmaningar stannade vågen på 133 kilo, och vet ni vad? Den hade absolut kunnat fortsätta mycket längre än så, om jag inte – tack och lov, sett nödutgången och hittat en väg ut.
För ett par år sedan hörde jag talas om Lchfkost. En kost som grundar sig på maten vi åt förr, när vi själva var jägare och föll vårt byte. En kost som grundar sig på ren, näringsrik mat och en kost som främjar vår hälsa. Direkt jag hörde talas om detta sögs jag in i ”Lchf-världen” och jag var från första stund fast, ungefär som en envis fästing. Det hela kändes så rätt, från topp till tå, och det dröjde inte länge förrän jag själv var igång med det. Man minskar på kolhydraterna, nästintill tar bort dem helt, och man är inte rädd för att äta naturligt, mättat fett. Så enkelt är det. I praktiken innebär detta alltså att man äter en mör och saftig köttbit tillsammans med en fräsch sallad och en krämig, hemmagjord bearnaise utan tillsatser. Vill man så funkar även ett kryddigt aromsmör till köttbiten perfekt. Man strävar efter så rena produkter som möjligt och kryddor med onaturliga tillsatser och kemikalier går bort. Med andra ord så är det inget annat än sunt förnuft och vanlig, hederlig, naturlig mat.
Det första året efter att jag hört talas om Lchfkost åt jag det tillochfrån. Mentalt var jag inte helt redo och därav blev det små avbrott emellanåt. Men en dag, som numera är ett magiskt datum för mig, bestämde jag mig för att testa ännu en gång och det var den sista nystarten jag någonsin kommer göra i mitt liv. Sen den 4 nov-09 har jag hållt mig till strikt Lchfkost och inte en endaste liten brödsmula har intagits sen dess. Hela mitt liv har förändrats. Man ser allting med helt andra ögon och framtiden ser ljus och klar ut, istället för nattsvart och tung. Man känner att det finns möjligheter till ett bra och härligt liv, och man känner att man är på väg till något riktigt fint. Och som pricken över i:et eller som grädden över (blomkåls)moset så har man även fått en så jäkla härlig inställning och relation till mat! Sötsuget är helt borta och jag har inte känt av ett endaste litet sug sen starten i november. Man behöver heller inte fundera så mycket – man äter den mat man vill äta eftersom suget på det som skadar en är som bortblåst och man vill helt enkelt inte ha det. Därmed är också den goda cirkeln sluten.
Utöver alla de psykiska och fysiska hälsofördelarna jag märkt av så har jag även tappat 25 kilo och kroppsomfånget har minskat med över 65 centimeter, visst är kroppen en häftig maskin? Jag kan inte få nog av stolthets-känslor till min kropp, för att inte tala om tacksamhets-känslor.
Jag vet att det går. Allting går. Ni har alla antagit en stor och modig utmaning till er själva som ni ska vara så jäkla stolta över! Tänk vilket jobb, och vilken resa ni har framför er! Tryck in play-knappen, luta er tillbaka… följ med i er egen livs-film, känn nyfikenhet till allt ni kommer få vara med om och njut av varje dag som går. Se det hela som något värdefullt och fint för er själva, inte som en jobbig prestation som innebär regler och förbud. Allting i livet kommer till en i precis den stund det ska komma – ni är alla redo för detta nu, det är din tid nu.
Lev med kärlek, och avsluta varje dag med att krama om dig själv.
Besök gärna min blogg: www.metrobloggen.se/17ar127kg
där ni kan läsa mer om bla. Lchfkost, min resa och om det viktigaste av allt – vägen till att hitta sig själv.
Må så gott och en stor, peppande kram till er alla!
Mvh Lina Bengtsson.
Over & Out
Taggar: Hälsa